Let me Die, Go away

Har haft skitkul ikväll /natt. Jag träffa Sara och Jennifer och hade asskul. MEN Sara fråga mig om jag hade gått ner i vikt (vilket jag verkligen har) och hon börja nästan gråta o sa att hon inte ville förlora mig. Jag vet inte hur jag ska hantera det, jag tycker att jag är onormalt tjock och borde verkligen banta men vad ser hon? Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill verkligen ner mer men jag vill inte att nån ska va orolig för mig, jag vet hur jag ser ut, jag vet hur äcklig jag är och hur ont de gör varje gång jag väger mig, jag hoppas jämt att jag ska väga 2kg mindre varje gång jag väger mig och jag väger 48.5 nu. Jag vill inte gå upp i vikt och har börjat med seriösa batningspiller för att lyckas gå ner till (iaf) 44 till sommarn. Men som sagt, vill inte att nån ska va orolig. Jag vet va ja gör och jag vill verkligen må bra.

Vill ba gå å lägga mig, vill prata med en men personen vägrar svara.

Har tänkt lägga ner de här blogge och skriva mer på lila sidan och va lite mer anonymt. Orkar inte med att folk jag inte vill ska läsa läser. Orkar inte att de ska fortsätta fråga hur det är för det är verkligen inte bra. Jag mår så jävla kasst och har bara lust och ta livet av mig men då får jag skit för att jag har "allt jag vill ha" och skiter i det. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig (en till anledning om vf jag vill lägga ner bloggandet) för det är inte synd om mig, jag förtjänar de (lr?) och jag vill inte att nån ska oroa sig.

Under månaden har jag snackat med: psykiatrier, socialen, psykoterapeuter, psykologer, vuxenpsyk, om BUPs jävla kommentarer om mig, kurator, skolsyrror och mentor. De hittar ingen lösning på mig, de vet inte hur de ska hjälpa mig, ingenting funkar på mig, INGENTING. Jag är bara så jävla H O P P L Ö S och ingen av de vill erkänna det. Jag vet inte hur länge jag kmr orka med att de försöker med annat, jag flyttar till en annan familj som jag inte känner och jag vet inte hur de kmr funka. Jag menar, vad hjälper det? Det var ju min psykolog som föreslog det. Och så föreslog min psykolog och mentor att jag skulle in på psyk men jag vägrar pga att jag inte är redo för att ta emot hjälp. Varken med vad de kallar "ätstörning" eller med att jag alltid försöker ta livet av mig. Jag är för fan värre än en jävla katt. Har försökt ta livet av mig oräklingtbara ggr och jag lyckas FÖR HELVETE aldrig. VAD FAN gör jag för fel?!

Jaja, har tjatat tillräckligt.
Som sagt, det är lila sidan som gäller för mig nu. Jag vill inte skriva mer saker som jag kanske blir anmälld för HÄR.

Last Legal Drug

Helgen blev tyvärr inte de ja hade förväntat mig. Men men, får leva med det.

Bara 3 plågsamma veckor kvar o jag är FRI. Eller det hänger på hur jag beter mig. Och det ser inte så jättebra ut nu. Vi får se va som händer.
NU jävlar ska 8 kg från min kropp rasa. Har beställt hjälpmedel som kmr hjälpa mig som funkar. Har 3 olika bantningspillburkar och är så jääävla pepp!

Ja,ja tassemarken nästa! Snart klar me allt i skolan

Sick Dreams

Åååh hade 2 ursinniga drömmar inatt. Först drömde jag att de va assbig party hos Mattias. IVE va ihop med Morten och jag höll på flörta me han o satt nära han o så kmr hon o skäller ut mig o ska slå ihjäl mig, ja buttar på henne o full som hon ä tar de typ en kvart för henne o resa sig upp, då hoppar ja genom fönstret och springer från henne, o hon försöker följa efter men ramlar hela tiden. Jag stannar och garvar. Sen springer ja runt allegatan och ser en tant hänga sin make med lakan. Blod överallt o ja springer ännu fortare och så står IVE framför mig utan ansikte. Vakna av de. Helt sick. Sen drömde jag att det var en "fågelmänniska" i skolan som ja, käkar fåglar? . O så sitter jag brevi en kompis i kafeterian och så börjar hon hacka på henne o käkar upp henne. Och jag förvandlas till fågelmänniskan och ser människan dö framför mig, sen ser jag mamma i dörren (hade vaknat) och fick en flashbacks o jag skrek haha. helt jävla sjukt. tror ja väckte hela karlstad me skriket :P

Aja de va min natt, nu sitter ja o väntar på att få ideer till intervjut ja ska göra, ska nämligen intervjua en f.d. anorektiker. Måste komma på frågor ja vill ställa och som ä lämpliga för redovisningen. Inte vart i skolan på 2 dar. Orkar inte.. Och så måste ja packa, ska bo på hotell i karlskoga o gå på nå kurs. Vill hellre på partyt på orrholmen som Andrea ska ha, hon fyller 18 o vill verkligen vara där, de kommer över 120 pers. Aja, kmr fler tillfällen. :)

Är sur och vet inte varför, kanske beror på att mamma gnäller o skriker o ja ä helt wrong. Eller för att ja har gjort nå väldigt dumt som ja verkligen ångrar nu. Jag ska fixa till det, ja ska fixa till mitt liv, börjar med läxorna för de e bara en månad kvar till 2:a året ä slut. Tar alltså studenten om ett år. great. Sen ska ja ta hand om min vikt. har typ 16 nånting i bmi, vill ner mer.. ska gå ner till 44 sen ä ja redo för sommarn. Har så mkt mer o berätta men de mesta e ganska vågat o hemligt så ja bloggar mest i den "lila sidan" nu. ;)
Mer folk med vett där.

Orange

Ser ut som en morot! Skulle blondera de mer idag men väntade på att få skejta men de blev så sent så ja sket i det. Har så jäävla mkt o göra imorrn :(
Borde gå å lägga mig nu

You've done all you can do!

(Hittade fyrklöver i söndags :) trodde faktiskt ja skulle få lite mer tur men de har vart tvärtom).

Min psykolog sa förra veckan att hon inte visste hur hon skulle hjälpa mig, visste inte vad hon skulle göra för jag mår bara sämre trots hon försöker hjälpa mig. I mitt huvud blev de: Du är hopplös!
Så hennes förslag va att ja skulle flytta hemifrån ett tag, ska bo hos en familj som kontrollerar att ja inte spyr upp maten, att ja äter, att ja inte tar livet av mig osv osv. Jag blev chockad o sa att jag skulle tänka på de och då längtade jag bara tills ja fick träffa mamma o berätta va "monstret" hade sagt, men när jag börja storgrina o hon inte reagera var min psykolog inte ett monster längre. Jag sa till henne att ja skulle flytta (o grät) o hon fråga mig: VA? men kommer jag få nå hjälp för dig nu när du flyttar?(hon får pengar för att jag bor hos henne). Det var hennes reaktion. Fyfan va dåligt ja mådde sen. O nu när ja försöker spendera de sista tiden me henne så bryr hon sig inte ett dugg. Verkar ju så iaf.

Kom ut som bisexuell i klassen, Magnus Betner hade vart i skolan o vi skulle göra nå utvärdering i klassen, Läraren fråga mig va ja tyckte om frågan: Kan man vara bisexuell fast man inte provat? Och dum som ja e sa ja att ja va jättekär i en tjej o hade inte testat och jag såg ju mig själv som bi/lebb. Jag skakade, kallsvettades, pulsen på 200/min och jag fick inte fram ordet: bi. Hur som helst, när ja hade sagt de så våga ingen ens kolla på mig, Wtf?! Trodde ingen skulle acceptera men dan efter va de som vanligt. PUH! Älskar klassen<3

Åh underbart o skriva av sig. Ska åka till Anders o supa mig full. BEHÖVER de, efter idag iaf. gråtit i TIMMAR. Tröstätit hela dan utan att spy!! känner mig ÄCKLIG.

Jaja, nog om idag.