Let me Die, Go away

Har haft skitkul ikväll /natt. Jag träffa Sara och Jennifer och hade asskul. MEN Sara fråga mig om jag hade gått ner i vikt (vilket jag verkligen har) och hon börja nästan gråta o sa att hon inte ville förlora mig. Jag vet inte hur jag ska hantera det, jag tycker att jag är onormalt tjock och borde verkligen banta men vad ser hon? Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill verkligen ner mer men jag vill inte att nån ska va orolig för mig, jag vet hur jag ser ut, jag vet hur äcklig jag är och hur ont de gör varje gång jag väger mig, jag hoppas jämt att jag ska väga 2kg mindre varje gång jag väger mig och jag väger 48.5 nu. Jag vill inte gå upp i vikt och har börjat med seriösa batningspiller för att lyckas gå ner till (iaf) 44 till sommarn. Men som sagt, vill inte att nån ska va orolig. Jag vet va ja gör och jag vill verkligen må bra.

Vill ba gå å lägga mig, vill prata med en men personen vägrar svara.

Har tänkt lägga ner de här blogge och skriva mer på lila sidan och va lite mer anonymt. Orkar inte med att folk jag inte vill ska läsa läser. Orkar inte att de ska fortsätta fråga hur det är för det är verkligen inte bra. Jag mår så jävla kasst och har bara lust och ta livet av mig men då får jag skit för att jag har "allt jag vill ha" och skiter i det. Jag vill inte att nån ska tycka synd om mig (en till anledning om vf jag vill lägga ner bloggandet) för det är inte synd om mig, jag förtjänar de (lr?) och jag vill inte att nån ska oroa sig.

Under månaden har jag snackat med: psykiatrier, socialen, psykoterapeuter, psykologer, vuxenpsyk, om BUPs jävla kommentarer om mig, kurator, skolsyrror och mentor. De hittar ingen lösning på mig, de vet inte hur de ska hjälpa mig, ingenting funkar på mig, INGENTING. Jag är bara så jävla H O P P L Ö S och ingen av de vill erkänna det. Jag vet inte hur länge jag kmr orka med att de försöker med annat, jag flyttar till en annan familj som jag inte känner och jag vet inte hur de kmr funka. Jag menar, vad hjälper det? Det var ju min psykolog som föreslog det. Och så föreslog min psykolog och mentor att jag skulle in på psyk men jag vägrar pga att jag inte är redo för att ta emot hjälp. Varken med vad de kallar "ätstörning" eller med att jag alltid försöker ta livet av mig. Jag är för fan värre än en jävla katt. Har försökt ta livet av mig oräklingtbara ggr och jag lyckas FÖR HELVETE aldrig. VAD FAN gör jag för fel?!

Jaja, har tjatat tillräckligt.
Som sagt, det är lila sidan som gäller för mig nu. Jag vill inte skriva mer saker som jag kanske blir anmälld för HÄR.