(Hittade fyrklöver i söndags :) trodde faktiskt ja skulle få lite mer tur men de har vart tvärtom).
Min psykolog sa förra veckan att hon inte visste hur hon skulle hjälpa mig, visste inte vad hon skulle göra för jag mår bara sämre trots hon försöker hjälpa mig. I mitt huvud blev de: Du är hopplös!
Så hennes förslag va att ja skulle flytta hemifrån ett tag, ska bo hos en familj som kontrollerar att ja inte spyr upp maten, att ja äter, att ja inte tar livet av mig osv osv. Jag blev chockad o sa att jag skulle tänka på de och då längtade jag bara tills ja fick träffa mamma o berätta va "monstret" hade sagt, men när jag börja storgrina o hon inte reagera var min psykolog inte ett monster längre. Jag sa till henne att ja skulle flytta (o grät) o hon fråga mig: VA? men kommer jag få nå hjälp för dig nu när du flyttar?(hon får pengar för att jag bor hos henne). Det var hennes reaktion. Fyfan va dåligt ja mådde sen. O nu när ja försöker spendera de sista tiden me henne så bryr hon sig inte ett dugg. Verkar ju så iaf.
Kom ut som bisexuell i klassen, Magnus Betner hade vart i skolan o vi skulle göra nå utvärdering i klassen, Läraren fråga mig va ja tyckte om frågan: Kan man vara bisexuell fast man inte provat? Och dum som ja e sa ja att ja va jättekär i en tjej o hade inte testat och jag såg ju mig själv som bi/lebb. Jag skakade, kallsvettades, pulsen på 200/min och jag fick inte fram ordet: bi. Hur som helst, när ja hade sagt de så våga ingen ens kolla på mig, Wtf?! Trodde ingen skulle acceptera men dan efter va de som vanligt. PUH! Älskar klassen<3
Åh underbart o skriva av sig. Ska åka till Anders o supa mig full. BEHÖVER de, efter idag iaf. gråtit i TIMMAR. Tröstätit hela dan utan att spy!! känner mig ÄCKLIG.
Jaja, nog om idag.
<3
SvaraRadera